Nu går skam på torra land; det drar i min gamla raggartarm....

[kikarbara]

Fy f*n, jag vill ha en egen raggarbil. Med massor av mullrande hästkrafter, den skall låta som en fiskekutter och ha en gigantisk v8 som bara gör som jag säger till den att göra.... jag har fått en flashback idag som heter duga som ni förstår. Måste nog ringa farbror doktorn, för jag måste helt klart vara sjuk och mitt vett har jag inte heller i behåll vad det verkar....

Ställde mig och beundrade en DeSoto-59 för en liten stund sedan, och jag blir så nostalgisk och avundsjuk så jag dånar (hm, om någon hittar en turkos sådan stående i ett garage som de saknar papper på, så är den nog förrästen min när jag tänker efter... papper på en sådan har jag men ingen bil... jag hämtar den direkt, bara berätta var den är, för jag börjar tröttna på att betala för den varje år...och att svara på frågor i telefon, varannat år om den är till salu, eller vad den kostar).

Visste inte ens att jag ville ha ett sådant åbäke i min närhet igen! Var framme och kikade på bilen, sträckte fram handen förstås och sa att jag ville ha nyckeln, och den fick jag förstås.

Vred om. Och det bara muuuuuuullrade under mig.

Jag är helt sjuk! Det var mååånga år sedan någon kunde dra in mig i ett raggaråk, kan jag väl säga. Hm... Vad tror ni? Har jag blivit tantsjuk?? *skrattar*

[nisse 8]

Du är bara sund kikis, min tarm har vridigt sig så mycket att jag seriöst letar lämplig bil att köpa och jag känner mig inte gubbsjuk

[kikarbara]

Du är bara sund kikis, min tarm har vridigt sig så mycket att jag seriöst letar lämplig bil att köpa och jag känner mig inte gubbsjuk

Pst, Nisse, luta dig fram, jag skall viska dig en grej så ingen annan hör...

*kupar handen bakom Nisses öra*

"-Vet du, jag har hört att ett av symtomen på gubb- o tantsjuka är att man själv inte vet om det..."

[Fluxe]

Apropå "Raggarbil"...

Den här skönheten köpte jag 1985.

Lincoln Continental Mark IV design Bill Blass, årsmodell 1976. Länk: http://en.wikipedia.org/wiki/Lincoln_Continental_Mark_IV



Bilen kom till Sverige som flyttsgods från USA, så den hade inte rullat en meter här, utan i öknen over there.
- Den var i mint condition!

Döm om min förvåning när det dimper ner ett brev från min hyresvärd där jag läser:

Inga Raggarbilar får parkeras på gården!

  /Lasse

[kikarbara]

Apropå "Raggarbil"...

Den här skönheten köpte jag 1985.

Lincoln Continental Mark IV design Bill Blass, årsmodell 1976. Länk: http://en.wikipedia.org/wiki/Lincoln_Continental_Mark_IV



Bilen kom till Sverige som flyttsgods från USA, så den hade inte rullat en meter här, utan i öknen over there.
- Den var i mint condition!

Döm om min förvåning när det dimper ner ett brev från min hyresvärd där jag läser:

Inga Raggarbilar får parkeras på gården!

  /Lasse

Tjusig!! Fick lite nostalgiska vibbar av den med. När första sonen föddes gjorde han premiärturen hem från bb i en mark V - 77. Det var tider det... *skratt*. Vet inte om den faktiskt fanns kvar hos oss i sju-tio år eller så, det var nog den vi hade längst. Och det var den sista fullsizaren, sedan gick exet mer över till taunus och jag hade gamla folkabussar, dkw, amazoner och så vidare. Det var i den vevan tarmen krympte och blev en liten mask om man säger så och alla barn började trilla fram.

Fast om jag hukar lite och talar lågt, så måste jag nog säga att lincolnen (eller hallickbilen som jag kallade den) var ett nerbyte jämfört med bilarna han hade haft dessförinnan. Var inte riktigt förtjust i den egentligen och nog inte han heller.... men som sagt, jag tror det var i den vevan vi la av oss.

Det var förrästen också en usa-bil, inte fullt så gott skick så den kunde kallas för mint condition, men den hade extra air condition när den kom, i varje fall... i form av kulhål i skuffluckan! 

[kikarbara]

Oj, fick en flash till på tal om lincolnen. Den var riktigt kul att köra ärligt talat. Har nog aldrig varit med om en bil som har huvkråkan så långt bort från ratten om man säger så. Kort bak och milslång fram. Man fick nästan sikta och köra och hoppas att man träffade rätt. 

[Fluxe]

Hej Kikarbara och alla andra!

Ja, det var ett härligt "slagskepp" att ratta. *Mums*
Motorn hade 7,5 liters cylindervolym, att jämföras med en "vanlig" bil som ligger på 2 - 2,5 liter ungefär!
Vikten modiga 2,5 ton fulltankad och klar...

Min drog 2,5 liter/mil hur jag än körde, la man ett ägg under gaspedalen drog den dock "lite" mindre... 

Efter Lincolnen blev det en ännu större bil, en Dodge Royal Monaco Brougham stationsvagn från 1976.


Det är inte min bil på bilden, men snarlik i färg och så.

Vi hade skaffat hund, då måste man ju ha en kombi!     

En mysig bil det med, men inget slår Lincolnen...

/Lasse

[kikarbara]

Hej Kikarbara och alla andra!

Ja, det var ett härligt "slagskepp" att ratta. *Mums*
Motorn hade 7,5 liters cylindervolym, att jämföras med en "vanlig" bil som ligger på 2 - 2,5 liter ungefär!
Vikten modiga 2,5 ton fulltankad och klar...

Min drog 2,5 liter/mil hur jag än körde, la man ett ägg under gaspedalen drog den dock "lite" mindre... 

Efter Lincolnen blev det en ännu större bil, en Dodge Royal Monaco Brougham stationsvagn från 1976.

Vi hade skaffat hund, då måste man ju ha en kombi!     

En mysig bil det med, men inget slår Lincolnen...

/Lasse

*asg* Apropå combi, så kom jag ju på på bb när jag låg där att jag behövde en bil att få in barnvagnen bak i, lincolnen (som var vår vardagsbil just då) var inte så lämplig för detta ändamål, så dagen efter förlossningen -under besökstid- bytte jag bort min chopper. Och fick en -tror det var- en caprice herrgårdsvagn, från 1967. Ett riktigt as, som var duktigt risig, men riktigt skön modell med nedvevbar bakruta i skuffen. (den hade jag kvar några år, den rullade dock bara en mycket kort tid, sen stod den länge innan den gick till vänersborg, själv gick jag över till volvo).

Det var bara att ringa hem till den stolte fadern och meddela att kommer det någon och vill ha cykke´ln, så lämna ut den; och du... åk förbi och hämta capricen för vi har bytt. Han var väl inte såå glad på mig just då, men löd förstås order. Just då kände jag mig som en riktig jäkla Svennson. "-Vaddå? Jag hade ju combi?". *skratt*. (hund hade vi sedan innan, och sen kom huset snart också).

[kikarbara]

Något som var roligare förr var prislapparna på dessa bilar... idag går de knappt att lösa. Nu pratar jag iofs inte pilsnerhäckar, för de går att komma över till rimliga priser även idag, det ser jag på sonens framfart av bilar. Han har följt sin fars fotspår om man säger så.

Men på "min tid" kunde man ju få en FIN buick -59 eller desoto -57:a, cadillac -58, etc, etc, etc för 20-25-30-35 000:-, ville man ha cab fick man förstås upp en liten bit men inte så värst mycket.  En pilsnerhäck kunde köpas för en 75:a (jodå, har hänt! Jag har köpt en rullande pilsnerhäck för en 75:a vid ett tillfälle), en tusenlapp eller två. Det fanns ju inte alls det värdet i dem då som det finns idag, även om vi självklart tyckte att det var mycket pengar även då, åtminstone för de fina bilarna.

Bensinen gick inte heller på många kronor, full tank för ett par hundra...och då pratar jag amerikanska tankstorlekar. 

[kikarbara]

*sitter och skrattar åt ett dumt minne igen*. Måste ju tillägga, att exet inte var helt glad på mig när han inte hittade sin 75:a som HADE legat i skuffen på hans buick, och inte mig heller för den delen, på några timmar. Då var han allt bra törstig en stund...

Jag är dock tackam att han vid ett annat tillfälle inte slog till när han fick ett erbjudande om ett byte; 2 (!!) 75:or och mig på köpet.  På den tiden bytte bilar ägare lite hur som helst när som helst om man säger så.

[Fluxe]

- Vilka minnen... 

Jag var också i usabilssvängen, men åkte aldrig på raggen,
men minns att det förekom väldigt underliga bytet och försäljningar ibland! *He-He*

Min första jänkare var en Pontiac Firebird Esprit från 1975.



Bilen köpte jag 1979 av en son till en grisbonde, priset var kanonbilligt: 9.700 kronor!
- Detta för en bil som bara var drygt 4 år gammal...

Nu fanns det en baksida på medaljen, sonen hade kört bilen och skjutit motorn i luften, ett totalras mao.
Bilen hade han bogserat hem och ställt på gårdsplanen, nu hade det blivit vinter och massor av snö.

Bondgubben hade ledsnat över bilen som stod i vägen, så han hade helt sonika börjat tippa snö över den!
Så när jag köpt bilen, fick jag skotta fram den ur en stor snödriva, lasta den på ett bilsläp för vidare transport
till vår motorgård, där motorrenoveringen skulle äga rum.

Jag hade bilen i 2 år, och fick 23.900 kronor när jag sålde den.

Sen blev det en cheva, men det tar jag sedan.

/Lasse

[Vince]

De e ju bara handla,banken har pengar =) Dock var som sagt priserna bättre förr,eller när man tänker efter allt va bättre förr ; D

[Fluxe]

Hej Vince och alla andra!

- Dessvärre har priserna på många USA bilar skenat rejält...

En mycket god vän är ägare till denna Ford Mustang Shelby GT från 1967.



Bilen är i mint condition, här kan man kolla var priserna börjar, och slutar: http://www.cars-on-line.com/shelby.html
- Helt ofattbart, men bilarna får nya ägare...

  /Lasse

P.S. För dig som inte är speciellt intresserad, 1 miljon är ingen ovanlighet, det finns betydligt dyrare också... D.S.

[kikarbara]

Hej Vince och alla andra!

- Dessvärre har priserna på många USA bilar skenat rejält...

En mycket god vän är ägare till denna Ford Mustang Shelby GT från 1967.



Bilen är i mint condition, här kan man kolla var priserna börjar, och slutar: http://www.cars-on-line.com/shelby.html
- Helt ofattbart, men bilarna får nya ägare...

  /Lasse

P.S. För dig som inte är speciellt intresserad, 1 miljon är ingen ovanlighet, det finns betydligt dyrare också... D.S.

Hm, vad kan det vara... 1983-84? En god vän köpte en mustang -73:a som vinterbil -(det är ju inte något sådär jättespeciellt med dem egentligen, så jag förstår inte prisutvecklingen?) *hukar* och jag tyckte nog då att han gav ett överpris, då han faktiskt gav hela 14,500:- men det är klart, då var det nya vinterdäck med.... och den var rostfri. Tror han grämer sig över att den inte är kvar.

(editerade priset ett litet snäpp uppåt, var ju tvungen att ringa och kolla upp om jag mindes rätt).

[kikarbara]

Opel Manta... är väl också en sån vardagsbil som blivit lite mer kultförklarad. Vi hade några stycken. En gul, en orange, en blå och en mattsvart minns jag någonstans i bakhuvudet att jag har kört med under årens lopp. Kan dock varit den blå vi målade om till mattsvart... (eller vi och vi, det var exet som stod för lackering och lagning förstås). Alla bilar som gått passerat under de arton år vi levde ihop, är inte helt klara i minnet om jag säger så, det var några stycken *understatement*.

Men då var Mantan en slit-och-slängbil, som man kunde köpa för en femhundring, om man hade tur kunde man fuska den genom besiktningen något år, och sen skrota när den var färdig.

Idag skulle jag faktiskt vilja ha en sådan igen. Gääärna en orange. Faktum är att det är pigga små stackare. Länge sedan jag såg en på vägen när jag tänker efter, men det är inte så konstigt kanske, för de rostade febrilt. Fast det hade förstås varit roligt att hitta en i hyggligt skick eller som gick att göra iordning...

*skratt* Det här var under den tiden jag körde med rattmuff minns jag. I fårpäls. Hade en långhårig lila som kom bort, så jag fick gå över till vanliga ulliga kortpälsade beiga efter det.