(Jag har inväntat tillåtelse från familjen, innan jag skrivit detta:)
Ian, hos oss Reseda, gick bort vid 04 i fredags, ganska hastigt efter ett cancerbesked.
Jag skriver fortsättningsvis Ian för det är under det namnet hon satt djupast spår i forumvälden, även om hon som Reseda fortfarande är den femte(!) flitigaste skribenten här, fast hon inte skrev nåt den sista tiden.
Jag läste detta sorgliga på Facebook i fredags kväll, då Anja plötsligt var inne och skrev i Ians logg. Jag blev chockad och grät förtvivlat, vem blev inte berörd av Ian?
"Vem ska nu tala om för oss när det är dags att byta till vårgardiner?" skrev Convallaria i min logg på Facebook, när jag nämnde denna forumvän som plötsligt gått bort...
Hur stressade hon oss inte varje höst med att redan ha bakat pepparkakor och lussebullar och fryst in? Hon berättade för mej att en gång hade hon blivit sjuk före jul, och julen blev inte som den skulle, så hon sade sej själv att aldrig råka ut för detta igen.
Så mycket mysigt som vi fått höra om lilla älgskrämman (barnbarnet Ida) eller lilla Ä. som hon gått som, för att inte tala om GGTK, som man efter många om och men förstod betydde Guds Gåva till Kvinnan, att det var maken förstod vi, men vad det stod för?
Och som hon rackade ner vår vurm för de i hennes tycke anskrämliga sakerna från 50- och 60-talet som hon själv varit så glad över att få slänga bort
Men hon lät för den skull inte bli att tipsa oss om att virka mattor av plastband, eller knyta ryor, och alla gamla husmorstips vi fått av henne under åren!
Det finns 1238 roliga inlägg av henne att titta tillbaka på, nu när hon inte finns hos oss längre, något annat finns inte kvar att få.
Det hade varit bättre om vi fått ha dej kvar, men nu gick inte det, så vi får gråta en svätt och tänka på att du vakar över oss, och vi minns hur vi ska ta bort fettfläckar från en tapet och hur en sardingaffel ser ut tack vare dej!
Och humorn, den råa humorn, hennes favoritsmiley var den storflinande:
Jag gläds åt att kunna läsa sånt som när jag varnade för att en vettvilling skulle ut på E20(jag själv alltså) och köra till pappa i Finland över jul och Ians kommentar var: "Kör försiktigt ADA. Tänk på din höga ålder." En hjärtlig påminnelse om att jag blir ett år äldre dan före julafton, från allas vår forum-mamma.
Du är saknad Ian! Familjen har en tuff period att ta sej igenom nu, våra tankar är med er!
